|
År 2011. 365 dagar, även detta år.
Och nu vill ni veta vad jag gjort? Hm.
Människor kom, gick, och kom tillbaka.
Jag har varit dekadent och destruktiv, som varje år. Men också otroligt lycklig, och min självbild kan absolut beskrivas som bättre än någonsin. Mindre förvriden än någonsin. Jag har känt någonting. Jag har varit rädd, vågat, misslyckats och lyckats. Men vi kan ju ta det månad för månad;
Januari – början på året. Jag tror att någon trampade lite på mitt hjärta. Ångesten var med, som varje vinter. Jag gick klädd i flanellskjortor och försökte leva. Överlevde.
  
Februari – Jag tyckte om. Något som pågick i flera månader. Mer än så finns inte att säga. Jag kände mig äcklig och ful, men jag hade kul. Mitt hår var rött. Och jag drack sjuka mängder kaffe. Allt för att hålla mig vaken. Jag var i Vilhelmina också.
Mars –Spenderade en del tid i backen, som varje vinter. Jag älskar fart, har jag sagt det?
  
April – Såg Emil Jensen. Såg solen igen. Spenderade mycket tid utomhus.
   
Maj – Apati. Minst sagt.
Juni – Träpinne. Tårar. Det var båtar, öl, glass, sol och bad överallt. Och sommarlov, såklart. Midsommar infaller också under denna månad.
        
Juli – Håret blev kortare och kortare. Och mörkare också ser jag. Det blev stadsfest. Trästock. Jag träffade fina människor. Levde med Agnes. Upplevde många fina kvällar, och nätter.
       
Augusti - Fyllde 17år, och nedräkningen var igång (365dagar till 18år). Jobbade på Gotland, cyklade runt, som konfaledare.
   
September – Sommarlovet tog slut. Tillbaka till verkligheten. Försökte hantera. Åkte till Kiruna på 3års-kalas och dop.
 
Oktober – Såg Loney Dear, förmodligen det finaste jag såg i år. Begravde hjärtan.
 
November – Depressivt, men det hände otroligt mycket roligt. En bra månad, trots att denna månad oftast går i ångestens tecken.
 
December – Lucia och julkonsert med skolan. Sorg. Såg Carolina Wallin Perez. Firade jul. Nyårs. Nytt år.
    
I väntan på att världen ska gå under och att mänskligheten ska dö ut inleder vi då 2012 med höga förväntningar och låga förhoppningar. En mening till framtiden, 2012 ; förvåna mig, snälla.
/Emelie Häggström, 2012-01-01.
|
